Dexter – Liten i storlek, stor i smak

Dexter är en av världens minsta köttraser, ursprungligen från Irland. Trots sin lilla storlek väger vuxna kor vanligtvis mellan 300-400 kg – har Dexter en imponerande förmåga att producera högkvalitativt kött. Denna ras har historiskt sett varit populär på små gårdar tack vare sin mångsidighet; förutom kött kan Dexters också användas som mjölkdjur.

Dexter är en långsamt växande ras som är perfekt för extensivt, gräsbaserat jordbruk. De trivs bäst på naturbeten där de bidrar till att upprätthålla biologisk mångfald genom att hålla markerna öppna och främja ett rikt insekts- och växtliv. Deras naturliga livsstil, utan kraftfoder, resulterar i ett kött med djupare smak och en naturlig mörhet.

Vad som gör Dexter särskilt intressant är köttets marmorering och rika smak. Trots att rasen är mindre, levererar den ett kött som anses vara en delikatess. Smaken är fyllig och välbalanserad, och det lilla fettet som finns i köttet ger det en saftig textur som uppskattas av både kockar och köttälskare.

Förutom sina fantastiska köttkvaliteter är Dexter också kända för att vara robusta och lätta att hålla, vilket gör dem till ett utmärkt val för småskalig hållbar köttproduktion. De är kända för sin goda hälsa, lång livslängd och enkla kalvningar, vilket minskar behovet av veterinärhjälp och gör dem idealiska för små gårdar och ekologiska jordbruk.

 Dexters ursprung

Dexterboskap har sitt ursprung i början av 1800-talet från små hjordar av inhemska nötkreatur som hittades i Kerry-regionen i sydvästra Irland. Kanske härstammar Dexter från de svarta nötkreaturen hos de tidiga kelterna eller från de svart- och vitfläckiga nötkreatur som beskrivs i tidiga irländska skrifter. Dock är det verkliga ursprunget till dessa vackra djur oklart. Vissa skrifter ger dock en Mr. Dexter, som tjänade Lord Howarden i grevskapet Kerry, äran som deras ursprungliga uppfödare. Det sägs att han valde ut de härdigaste bergsnötkreaturen i regionen i sitt avelsprogram, med målet att utveckla små nötkreatur som var lämpliga både för kött- och mjölkproduktion.


På sin resa mot att bli en officiell nötkreatursras var Dexter ursprungligen associerad med Kerry-nötkreaturen. År 1887 upprättades den första kända stamboken för Kerry- och Dexter-nötkreatur i Dublin, Irland. Kerry-nötkreaturen beskrevs som små, finlemmade djur med en mjölkkos utseende. Dexters särskilde sig från Kerrys genom att vara kraftigare och tyngre byggda.


År 1892 började även England erkänna Dexters betydelse och växande popularitet genom att upprätta The English Kerry and Dexter Cattle Society. Slutligen, år 1924, bytte The English Kerry and Dexter Cattle Society namn till Dexter Cattle Society och började fokusera exklusivt på Dexters.

 

Dexter i USA

Den första dokumenterade importen av Dexter-nötkreatur till Amerika skedde när över 200 Dexters och Kerrys fördes från England till USA mellan 1905 och 1915. En stor andel av dessa importerades till tre stora gårdar:

 

- Elmendorf Farm (Elmendorf-flocken) i Lexington, Kentucky (slutligen helt upplöst 1917)


- Castlegould-Herd, ägd av Howard Gould i Port Washington, New York


- North Oaks-Herd, ägd av Mrs. James J. Hill i Gladstone, Minnesota. Mrs. Hill var fru till den berömda järnvägsmagnaten James Hill, byggare av Great Northern Railway. Mr. H. C. Lawton anställdes som "Superintendent Breeder of Dexters" för denna flock. Hon köpte också ytterligare djur från Mrs. Clarence Moore i Washington D.C. och från Elmendorf Farm.

År 1917 såldes Castlegould-flocken till den berömda metallindustrimannen Daniel Guggenheim i Port Washington, som ändrade flockens namn till **Hempstead House**. Daniels bror var mecenaten bakom det berömda Guggenheim-museet i New York. Några år senare såldes en del av Hempstead-flocken till Mrs. Louisa Satterlee (Dover House Farm) i Greenwich, Connecticut.

 

Andra tidiga Dexter-flockar inkluderar:

 

- Ophir-Herd, ägd av Mrs. Whitelaw Reid i Purchase, New York. Detta var en liten flock med både Dexter- och Kerry-nötkreatur.


- Grant’s Farm-Herd, ägd av August Anheuser Busch i St. Louis, Missouri. Busch var en del av Busch-ölsläkten. Han köpte flera Dexters från C.D. Gregg i St. Louis och ytterligare djur från Elmendorf-flocken i Kentucky.


- Big Tree-Herd, ägd av James N. Hill i New York, New York. Han köpte sin lilla flock från Elmendorf Farm.


- Xalapa-Herd, ägd av E.F. Simms i Houston, Texas. Han byggde upp en Dexter-flock i Paris, Kentucky från djur köpta på Elmendorf Farm.


- Mountain View-Herd, ägd av William R. Bush i Benson, Vermont, som också köpte sina Dexters från Elmendorf Farm.


- Clove Brook-Herd, ägd av Mrs. Mabel Ingalls. Dessa djur köptes från Mrs. Louisa Satterlee (Mabels mor) på Dover House Farm. Mrs. Ingalls importerade även några Dexters från England.


- Peerless-Herd ägd av John Logsdon (köpt för sin dotter Nancy Logsdon), i Decorah, Iowa. År 1918 köpte Mr. Logsdon sina grunddjur från Elmendorf-flocken, Grant’s Farm-flocken (August A. Busch) och North Oaks-flocken (Mrs. James J. Hill). Senare förvärvade Nancy Logsdon två av Daniel Guggenheims tjurar: Warrior of Hempstead House och Captain of Hempstead House. Peerless-flocken växte till 150 djur år 1944. Ägandet gick från Nancy till hennes syster Daisy Moore och sedan till Daisys dotter och son, Kay Moore Baker och Michael Moore.

Den första officiella amerikanska Kerry och Dexter Cattle Club bildades i juli 1911. Kerry- och Dexter-nötkreaturen registrerades separat, och varje ras bildade så småningom en oberoende grupp. Avkomman från en Kerry/Dexter-korsning betraktades som en "korsning" och var inte berättigad till registrering. Strax efter publiceringen av stamboken 1921 upphörde klubben att verka och dess register överlämnades till Animal Husbandry Department vid Ohio State University.


Efter omorganisationen av American Kerry and Dexter Club 1940 byttes namnet slutligen till American Dexter Cattle Association 1957.


Importen av brittiska Dexters återupptogs i USA från 1950-talet till 1970-talet. Framträdande i stamtavlan för många moderna amerikanska Dexters är djur från sådana brittiska flockar som Grinstead Herd, Atlantic Herd, Parndon Herd och Woodmagic Herd.


Dexters var nära att bli utdöda i USA i mitten av 1970-talet, men deras återuppsving i popularitet har nu gett dem en plats på American Livestock Breed Conservatorys lista över "återhämtande" raser. Idag kan Dexter-nötkreatur hittas i nästan varje delstat i USA.

 

Dexter i Europa

Från Storbritannien fortsatte rasen att spridas till övriga Europa, där den snabbt fann sin plats på småskaliga gårdar. Eftersom Dexter är en så tålig och anpassningsbar ras blev den populär i länder med varierande klimat och betesmarker.


Föreningar och uppfödare i länder som Frankrike, Tyskland och Skandinavien började importera Dexters för att stärka sina egna nötkreatursbestånd och bidra till hållbart jordbruk. Under mitten av 1900-talet började Dexter-nötkreatur dyka upp i flera europeiska länder som ett hållbart alternativ för småskaliga och ekologiska jordbrukare.


Dexter i Sverige

 1990 -

De första dexterkorna i Sverige fanns på Rottneros Djurpark, de övertogs senare av Gustav Jahn. De första privata importerna gjordes av Ingelore Andersson och Janne Andén som köpte två dräktiga kor från Danmark. Detta var i början av 1990-talet. Slättås/Irisgården (Andersson/Andén) och Vastadalen (Jahn) var under de kommande ca 15 åren ensamma om att föda upp rasen i Sverige.

 

2000 –

Både Jahn och paret Andersson/Andrén har nu upphört med dexteruppfödning och besättningarna har tagits över av nya entusiaster. Jahns besättning i sin helhet finns hos Sten-Åke på Ven och större delen av Anderssons djur finns hos Susanne och Jörgen i Skurebo. Även Anders i Svedala startade sin besättning med djur från Slättås/Irisgården och har senare etablerat en egen karantän och importerat djur från Danmark.


Under åren 2010-13 har nya besättningar startats med hjälp av importerade livdjur från Danmark. En del djur har också sålts från de etablerade besättningarna och sammantaget finns det nu ca 15 dexterbesättningar, de flesta små.


Tillgången till importerad dextersperma för seminering har varit väldigt begränsad,  några danska tjurar har använts och vi hoppas att situationen kommer att förbättras under de kommande åren. Inga svenska tjurar har hittills tappats.

 

Nutid –

I KAP finns det 180 kor, 141 kvigor och 205 tjurar (en del av tjurarna är stutar).

Just nu finns det 32 KAP-anslutna besättningar som har dexterdjur, och av dem har 27 st kor. Antalet djur per besättning är väldigt varierande, den som har minst har bara en dextertjur, den som har flest djur har 73 st (varav 22 kor). Den som har flest kor har 26 st. Siffrorna gäller april 2018.


Källa: